Sitter och lyssnar på Ted Gärdestad just nu, och gud så underbart! När jag dör om det så är om 70 år eller imorgon så vill jag ha "Himlen är oskyldigt blå" på min begravning. Den är så himla fin! Också vill jag ha någon som står mig nära som sjunger låten. Jag ser min drömbegravning framför mig. Är det konstigt eller bra?