Ja, jag är en väldigt glad och positiv tjej. Jag är väldigt omtänksam av mig, tänker hellre på andra människor före mig själv. Ända sedan dagis har jag klassats som klassens/gruppens solstråle, detta har mina lärare genom tiderna sagt till både mig och mina föräldrar. Det är självklart något jag tar åt mig av och försöker sträva emot. Trots detta så har även  glada, positiva och utåtriktade jag mina mörka dagar. Dom är inte många, men även dom exsisterar. 

 

Jag har idag världens finaste vänner. Varav två stycken jag kännt sedan barnsben. Anna Byman, 15 årig vänskap. Elvira Nordgren, 11 årig vänskap. Jag är riktigt imponerad av oss tre, hur vi ens har orkat stå ut med varandra denna tid. Jag har självklart många andra hur fina vänner som helst, men eftersom att jag kännt dessa två längst var det dem jag tog upp. Varför vet jag inte. Med mina vänner så visar jag alltid min allra charmigaste sida. Det är den dom älskar bäst. Dom skulle nog aldrig klara av en dag utan att jag kommer dit och förgyller den på något sätt. Eller så är det tvärtom, de kanske tycker att det är hur skönt som helst att slippa mig? ;) 

 

 

Mer än så vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva.