Jag vill bara skriva av mig lite granna nu för det är nämligen så att jag märker att skenet bedrar ganska så rejält när det kommer till människor som kallar sig för vänner. Jag har nyligen kommit till insikt om vilka som är riktiga vänner och vilka som inte är det. Jag tycker att det är tråkigt att de som faktiskt har sagt att de ska finnas för en person inte gör det. Jo, möjligtvis på deras villkor. Jag tycker att det är så tråkigt och lite respektlöst att som en "vän" säga alla snälla, fina saker och inte leva upp till dem. Självklart så har ALLA olika sätt att se hur en vän ska vara och beté sig, det är ju givet.

 

* Vänner - De personer man spenderar mycket tid med, såna som man älskar även fast man bråkar, såna man har telefonkontakt med nästan varje dag.

* Kompisar - Såna man känner ganska bra, umgås med ibland men inte så ofta.

* Bekanta - Knowing by first name. Såna man vet vilka det är, såna man känner igen.

 

Självklart så ser inte alla människor det på det här viset som jag skrev upp nu. Men det är så som jag ser det, sådär är det för mig.

 

När jag tog studenten för nästan 3 veckor sedan så försvann all kontakt med alla personer jag gått i samma klass som under 3 år. För jag trodde att det var på gymnasiet man skaffade sig vänner för livet. Men det är väl annorlunda för mig då kanske, jag behöver nog flytta härifrån. Börja om på nytt. Ett nytt papper. Blank page. Typ. Förutom de 2 underbara, störda personer jag umgåtts med sedan barnsben, plus booboo (som är minst lika störd som resten av oss). Men det är en annan sak. De personer kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta i och med att vi har så många minnen tillsammans.

 

Deppdeppdeppdeppdeppdepp.

 

HA'LE GÖTT.

 

Fett konstigt avslut. Men jag är ju konstig så det blir ju bra!